Historien om Emils Backe
Trädkojan
”Plötsligt dyker den upp, en hemlig koja dold bland lövverket. Du förflyttas bakåt i tiden till svunna minnen av barndomens romantiska trädkoja. Du klättrar upp och blir ett barn på nytt. Höjden hisnar och ingen kan se dig men du ser allt från din utkik. Det är en solig höstdag, luften är krispig och klar och du kan skönja röster på långt, långt avstånd i den stilla tystnaden. En märklig och spännande känsla!
Finns det en bättre plats att höja sig över vardagens stress och bekymmer än i en trädkoja med vacker utsikt och närhet till naturen? Mycket inspiration och många idéer har dykt upp genom åren i min egen mycket enkla trädkoja, byggd i toppen av en tall.
Varför bor man inte så här på riktigt?
Den frågan har vi som har jobbat med det här projektet ställt oss. Förhoppningen är att boendet vid Emils Backe ska påminna lite om stämningen i min dotters lilla lekstuga på bilden. Som barndomens romantiska trädkoja, men bekvämare och dessutom tillgänglighetsanpassat!
Det här projektet började egentligen redan 2005 när jag köpte marken som skulle bli Emils Backe. Jag hade redan då en dröm, kanske lite naiv, om att utveckla området till något annorlunda. Till något fantastiskt och helt unikt! Jag hade en vision om spännande arkitektur, energisnåla hus byggda av miljövänliga byggmaterial, social trygghet och gemenskap. Vid Emils backe skulle en blandning av människor i varierande åldrar och av olika bakgrund kunna bo. En berikande mix!
Märkligt kanske man kan tycka; att en individualist när en vision om denna typ av lite utopiskt idealsamhälle. En del av tankegångarna var kanske inte helt realistiska sett i efterhand, men visionen fanns där i alla fall. De här funderingarna råkade sammanfalla med Arkitekturmuséets utställning om bland annat den bortglömda svenska arkitekten Greta Magnusson Grossmans stylthus, ritade och byggda i Kalifornien under främst 1940- och -50-talen.
Jag hade så länge jag kan minnas varit fascinerad av trädkojor, och Grossmans hus på styltor gav inspiration och ny skjuts till att utveckla hus som skulle kunna påminna lite om just detta. Jag ville bygga husen runt ett berg och det var då en stor fördel att bygga dem på styltor eftersom det gjorde det möjligt att minimera sprängning och istället bevara naturen så orörd som möjligt. Det innebar även nya möjligheter till att bygga en del av husen på ”omöjliga” platser som kunde ge den där lite hisnande känslan.
Eftersom jag ville att husen skulle ge ett samtida/framtida intryck ville jag samarbeta med progressiva arkitekter. Slumpen medförde att jag fann några av de mest välmeriterade namnen inom svensk villaarkitektur. Håkan Widjedal och Natasha Racki. Valet visade sig bli ett riktigt lyckokast och vi jobbade gemensamt till och från under åren 2010-2014 dels med detaljplanen för hela området, och dels med utveckligen av det första stolphuset på platsen vilket slutfördes under 2014.”
Erik Hedenstedt
Erik Hedenstedt
Projektutvecklare, visionär och trädkojefantast
Områdets första stolphus
